Två rosa streck. Redan efter en halvminut (av dem 5 minuterna det tar för att visa korrekt svar) så visade testet positivt. Jag och min sambo hade köpt testet en vecka efter beräknad mens. Som man ska göra, men jag hade förväntat mig ett negativt test och att jag skulle ha någon form av cysta - inte en bebis växande i mig.

Vi behövde inte diskutera värst länge för att komma fram till ett gemensamt svar - jag skulle aldrig kunna genomgå en abort och han ville gärna bli pappa. Även om det var lite tidigt så kändes det i bröstet - vi var redo. Vi visste vad det innebar att ha en baby, vi har inte gett oss in på detta och tror att det kommer bli lätt. Det vet vi att det inte blir,

men samtidigt vill vi inte heller att det ska vara lätt, för att vara en familj innebär att man ska ta sig igenom sånt och komma ut på andra sidan - starkare än man var från starten.

Jag berättade för min syster först, som berättade för min mamma (jag bad henne att göra det) och dom accepterade det nästan på en gång. Min syster har själv fått barn tidigt och stöttar mig genom detta helt & hållet - precis som min mamma gör, trots att hon var lite skeptisk till att börja med så är hon nu den som samlat ihop en hög med babykläder (vilket jag inte vågat i dom tidigare veckorna). 
Det var väl snarare på pappa-fronten det tog emot. Han har accepterat att vi tänker behålla, men han stöttar mig inte och tycker inte sig ha något att göra med sitt blivande barnbarn. Vilket jag tycker är helt okej, jag har ingen god relation med min far och jag vill inte egentligen att han ska träffa mitt barn i framtiden då han har sådana alkohol problem.

Nog om det, min sambos föräldrar accepterade det hela snabbare än min familj gjorde och det var officellt. Vi skulle bli föräldrar!

Just nu är jag i vecka 19 (18+1), och trivs som fisken i vattnet. Jag har inte haft någon vidare jobbig början på graviditeten, allt har flytit på och jag känner mig mentalt redo för det som ligger framför mig.

Det här är min vardag som blivande tonårsförälder. Det är en jobbig resa - men jag är här för att bevisa att har man gjort beslutet, så kan man ta sig igenom den.

- Tills vidare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så lycklig. Det har liksom sjunkit in nu, jag är inte bara gravid, jag väntar barn. Ett alldeles eget litet barn.En dröm som så många har, att få ha ett eget litet knyte, den drömmen har slagit in hos mig. Helt oplannerat och kanske lite "för ...

Förlåt återigen för jag inte orkat blogga. Jag visste inte att man kunde bli SÅHÄR trött när man var gravid. Men tji fick jag, för nu går dagarna mest ut på att sova. Haha!Men idag tänkte jag svara på några av dom frågor jag fått in anonymt från fler...

  Här är hen. Våran lilla knodd. Hen är beräknad 2 mars, 2015. Vilket innebär att jag är en dag tidigare än vad jag räknat ut! Får se om hen vill komma ut då, eller om hen kommer ut någon vecka efter beräknat förlossningsdatum.    Allt såg bra ut ...

Jag har suttit på min laptop (sittandes i sängen, inbökad bland alla våra kuddar). Jag satt och hade ett halvt vansinnighetsutbrott på Farmville 2 (som inte ville ladda) när jag kände något liksom "rulla längs magen" på insidan, längst ner närmast la...

Jag har ingen aning om varför jag alltid glömmer bort att blogga när jag väl startar en blogg. Kanske är det för jag är en sån perfektionist (det kombinerat med ADHD:n), vilket gör att jag måste ha perfekta inlägg med en bra grund och utgång, annars ...