Jag är så lycklig. Det har liksom sjunkit in nu, jag är inte bara gravid, jag väntar barn. Ett alldeles eget litet barn.
En dröm som så många har, att få ha ett eget litet knyte, den drömmen har slagit in hos mig. Helt oplannerat och kanske lite "för tidigt". Men det är liksom en helt annan grej nu - nu säger jag inte till människor som inte vet om att jag är gravid att jag är gravid, jag säger att jag ska få barn i mars.
Det låter så konstigt, så ovant, men ändå rullar dom orden av min tunga som det vore det naturligaste i världen.. och när jag tänker efter, det är det ju! Jag SKA ju bli mamma, jag ska inte bara gå runt med en bebis i magen, utan jag ska uppfostra en egen individ här i mitt hem! Det är så spännande.  

Jag har suttit och läst igenom en massa "bebis vecka för vecka" sidor och har fått reda på att från och med idag så räknas inte bebisen som ett foster om det föds, utan som ett barn. Och det finns en chans att den skulle överleva om den föddes just nu. Det är ju inget vi hoppas på att den gör - men det är så häftigt att veta att den har utvecklats såpass mycket redan. Min sambo är väldigt ivrig och pratar med lillen, pratar om hur han längtar efter förlossningen och han frågar ofta, upprepade gånger vad han ska göra när det är dags. Ni känner ju inte mig eller honom IRL, men han har aldrig visat såna här mjuka känslor innan. Han känner på magen och buffar i hopp om att lillen ska buffa tillbaka, och när han lyckas ger han mig ett barnsligt stort leende, och jag kan säga att jag blir kär i honom på nytt varje gång han gör det. Varje gång han nämner vårat barn som sitt, så värmer det mig och påminner mig om vilken tur jag har. Jag har ju bebisens pappa kvar i mitt liv, en tanig 20 åring som "kastar bort sitt liv" frivilligt. Det är något unikt och väldigt vackert gjort av honom. Han har växt från en ung man till en vuxen framför mina ögon sen vi gjorde testet, och det är för mig lika facinerade och häftigt som att veta hur bebisen utvecklas.   

Jag har ingen ork att skriva mer.. men det här är mina tankar just nu. Att jag har tur att jag har allting som jag har. Jag älskar er också, förresten. Så ni vet det. Hoppas ni har det lika bra som mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt återigen för jag inte orkat blogga. Jag visste inte att man kunde bli SÅHÄR trött när man var gravid. Men tji fick jag, för nu går dagarna mest ut på att sova. Haha!Men idag tänkte jag svara på några av dom frågor jag fått in anonymt från fler...

  Här är hen. Våran lilla knodd. Hen är beräknad 2 mars, 2015. Vilket innebär att jag är en dag tidigare än vad jag räknat ut! Får se om hen vill komma ut då, eller om hen kommer ut någon vecka efter beräknat förlossningsdatum.    Allt såg bra ut ...

Jag har suttit på min laptop (sittandes i sängen, inbökad bland alla våra kuddar). Jag satt och hade ett halvt vansinnighetsutbrott på Farmville 2 (som inte ville ladda) när jag kände något liksom "rulla längs magen" på insidan, längst ner närmast la...

Jag har ingen aning om varför jag alltid glömmer bort att blogga när jag väl startar en blogg. Kanske är det för jag är en sån perfektionist (det kombinerat med ADHD:n), vilket gör att jag måste ha perfekta inlägg med en bra grund och utgång, annars ...

Två rosa streck. Redan efter en halvminut (av dem 5 minuterna det tar för att visa korrekt svar) så visade testet positivt. Jag och min sambo hade köpt testet en vecka efter beräknad mens. Som man ska göra, men jag hade förväntat mig ett negativt tes...